sofia karlsson

Jag är 20 år. 
Hur kan det kännas försent för saker och ting... 
Varför står jag och stampar här, det är ju nu jag ska ut och se mig omkring. 
Varför har jag gjort mig själv så bekväm i det? 
Är det verkligen så här jag vill ha det? 
Hade jag inte några förväntningar alls på mig själv? 

Ni förstår. 
Jag kommer ingen vart, hjärnan står still.
Som någon har gett mig en smäll.
Den där man bara blir liggande av och ser livet flyga förbi.

Ska det vara så här? 

Jag är osäker och rädd. 
Jag är tråkig och tillbakadragen.
Feg.