Med en viss ovisshet

Where were you when I slapped myself in the face and kissed my fat ass goodbye.



Allt vore ju så mycket enklare om det allt verkligen va enkelt. 
Känner mig så smart nu.
Känner mig också vädligt fast här. 
Jag vill träffa någon som kan slita mig loss från allt det sjuka.
Jag tror dock det är omöjligt. Det här är upp till mig att lösa.
Men det vore simplare om en katt kunde ge mig en spark ut härifrån. 
Inte en spark som man åker på under vintern. 
Fick en sjuk bild i huvudet, därför tvungen att förklara för mina 0,1 läsare. 

Det enda målet i livet jag har just nu är: Mindre mössa, mer glasögon. 
Det betyder alltså att jag ska försöka att sluta använda mössa så ofta, och börja använde mina hemska glasögon. 
Det går sådär.

*
Sitter på så mycket information nu om saker som gör mig lite smått illamående och det.. suger!
Men inget kan fan chocka en längre. 
Man blir liksom van med att må illa av de... Nu mosade jag en blomfluga på dataskärmen.



Jag vet inte riktigt vad jag vill komma fram med och få ut av något av det här. 
Jag känner bara, varför har man älgjakt och varför dödar man vargar när vi människor är så mycket värre på alla sätt och vis. 

Nu har jag klagat färdigt och ska lägga mig och sova brevid Misse. 
Jag älskar henne ja. 

Imorgon blir det Mora för att kolla på ett gäng äckliga ishockeyspelande människor <3


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0