sofia karlsson

Ja, den frågan kan jag ställa mig själv ibland.

Om jag skulle presentera mig själv för någon jag inte kände

så skulle det väl kanske låta såhär ”Jag heter Sofia, bor i skogen, har inte så mycket till liv, lyssnar på musik för det mesta” Men, förklarar det så mycket vem jag är?

I vilket fall, jag ser mig själv som lite av en ensamvarg, även fast jag inte är ensam. Jag kan vara ensam,  visst, men jag är lite beroende av att vara bland folk hela tiden. Lite av en dubbelmoral där kan jag tänka mig. Det är inte så att jag söker uppmärksamhet, det är inte min anledning till att vara bland folk,  och när jag säger bland folk menar jag enbart mina vänner, enbart.

Jag skulle vilja kalla mig för ärlig, en ärlig människa. Har fått höra från alla olika håll att jag också är det. Men, jag ser mig inte som det.  Jag är inte oärlig heller, men jag skulle bara vilja våga vara öppen, med allt. Mina känslor, mina åsikter och så vidare.  Jag håller det för mig själv, så jag kan inte påstå att jag är den där ärliga tjejen som folk påstår direkt.

Jag är rädd för att lita på människor, med det kan man väl mena, jag är rädd för att bli sårad.  Men det är antagligen de flesta, ingen vill bli sårad.

Jag borde ta upp det om min sexuella läggning också, det spekuleras tydligen en hel del om det. Förståligt dock. På era frågor har jag inte något direkt svar. Jag vill inte sätta en etikett på min läggning, och jag vill inte att någon annan gör det åt mig heller.  Om jag blir kär i någon, nån gång så bryr jag mig inte ett dugg om vad den har för kön,  för mig har det ingen stor betydelse. Nu skulle alla vilja kalla mig för bisexuell, och jag förstår. Men, i mina ögon är jag ingenting, jag bara är.

Så om vi ska sammanfatta detta lite kort så är jag en ensamvarg som är i behov av sällskap, jag älskar mina vänner, håller mina känslor för mig själv, rädd för att lita på folk, och sätter ingen etikett på vad jag ”’är”.